Intervju med Mats!

Intervju med Mats Olofsson (klättrare och äventyrare sedan 15 år tillbaka)

Mats är en gammal räv inom klättring, då han klättrat i ca 15 år och hållit på med många andra äventyrssporter.
Mats vill slå hål på myten om att det krävs mycket planering, tid och fixande innan man ska ut och klättra. Han menar att när han var aktiv hade han alltid sin klätterväska färdigpackad och kunde bara ringa sin klätterkompis och sen drog de ut. Personligen tror jag att detta kan bero på att Mats är/var en riktig entusiast och kanske går det inte lika lätt och smidigt för medelklättrarna. I vilket fall menar han att utrustningen för att kunna klättra är väldigt lätt och smidig i jämförelse med tex. dykning. I samband med detta berättar han också att han och hans klätterkompis kunde vara rätt flexibla i jobbet och kunde ta en halvdag om det var fint väder, och då enkelt bara ringa varandra och bestämma att de drar ut och klättrar på eftermiddagen. De är (och måste kanske vara) spontana för att kunna ta vara på de goda klätterförhållanden som måste råda.
Han poängterar att klättring är relativt väderberoende, då det blir farligt och omöjligt att klättra om klipporna blir blöta, eller om det bara är för fuktigt i luften. ”Det är inte som badminton som man alltid går till sin hall och spelar.” Väderberoendet är den största nackdelen kring klättring tycker han.
När det gäller hur man hittar sig en klätterkompis menar han att de flesta börjar sin klättringskarriär genom en kurs i klättring. Han säger att man genom kursen hittar likasinnade som man, i och med att man blir duktigare, tar sig ut och kör med. Han berättar också att det är viktigt (iaf för honom) att kunna lita på sin klätterpartner, då det faktiskt är på liv och död. Han påpekar också vikten av att man verkligen ska gilla sin partner, eftersom man spenderar så mycket tid tillsammans: planering, resa dit, själva klättringen, väntan i regnet, resa hem m.m.
När det gäller att hitta till berg och leder hänvisar Mats till de traditionella guideböckerna och beskrivningar som finns på internet. Mats visar sig dock vara en fantast av att göra nyturer, dvs. sätta upp egna leder på nya ställen. Därför använder han sig inte av dessa guideböcker i så stor grad som man kanske annars gör. Han poängterar dock hur mycket lättare det blivit med hjälp av internet, då man nu mycket lättare kan sprida info om sina nya leder och se vad andra hittat och rekommenderar. Samtidigt ger han exempel på att man idag, med laptops och mobilt bredband, skulle kunna ta med datorn ut för att se beskrivningar och annat på plats. Samtidigt inser han att det kanske inte är någon bra idé då det finns stora risker att datorn kan gå sönder ute i ”fältet”, pga. stenras, smuts m.m.
Mats tycker de nya guideböckerna är ”rätt tråkiga” eftersom de är alldeles för opersonliga. Förr stod det mer roliga anekdoter om hur ledernas namn hade kommit till och annat roligt. Nu är de mest torra beskrivningar enligt Mats. Han efterfrågar också att de ska ge info om lederna, men inte berätta allt om hur man ska klara dem. För honom handlar klättringen om att lösa problem och tankeverksamhet, då vill han inte att guideböckerna ska förklara hur dessa problem ska lösas helt.
Vissa ser klättringen som bara träning, andra för det sociala, Mats står mitt emellan och söker utmaningar och spänning, samtidigt som han gillar det sociala umgänget. Han diskuterar kring riskerna med klättring (någon av hans kompisar hade tydligen omkommit i samband med klättring) samtidigt som det är riskerna och spänningen som driver honom och andra att vilja klättra.
Under klättringen kommunicerar klättrarna med varandra genom att skrika. Mats påpekar att det ibland blir svårt om det är stora berg och det tex. blåser. Han har dock ingen direkt lösning på problemet.
Han poängterar också att det är bra att det finns koordinater i guideböckerna så att man lätt kan skicka in dem i gps:en. Han kommer aldrig till slutsatsen själv att man kanske skulle kunna kombinera en gps och en guide tillsammans. Men när jag lite fint lägger fram förslaget tycker han det är en väldigt bra idé. Han vet inte om han alltid skulle använda det, men att ha en liten gps/guide i sin klättringsväska skulle inte vara helt fel. Samtidigt får man väl tänka på att jag la fram idén och att det var väldigt lätt för honom att gilla den.


Håll till godo! :)
/Martin