Kajsa börjar med att klargöra två viktiga delar inom klättring, vilka är dels att säkra varandra, samt dels allt runt omkring. Det roligaste är själva klättringen, det fysiska alltså. När man klättrar inomhus behöver man ju bara knyta en dubbelåtta, och då är säkringen inga problem. Men att klättra utomhus är enligt henne en helt annan känsla och utmaning.
Något hon påpekar som man kanske bör tänka på när man är ute är lite mer om vett och etikett. Visst finns allemansrätten, men det innebär också att man inte skräpar ner och förstör efter sig. Lämna berget som det var när du kom. Hon tror klättrare är bra på detta ändå, eftersom de är mån om naturen.
Hon berättar om en gång utanför Örebro när det blev problem med parkering. Det var för mycket klättrare på samma ställe så de "spärrade" i princip av vägen så att lokaltrafiken (traktor) inte kunde komma fram.
Hon pratar om klättringsleder och påpekar att det kan vara farligt att klättra uppför ett berg som inte har några sådana (finns det berg utan leder?). Sedan tar hon upp boulding, som är en helt annan teknik. Här är det mindre säkerhetsåtgärder, utan mer korta sessioner och mer sportaktig klättring.
Ett problem för Kajsa är att man aldrig kan klättra ensam. De flesta av hennes klätterkompisar bor inte i Stockholm vilket har medfört att hon inte tar sig iväg särskilt ofta. Det tycker hon är synd. Hon vill att vi ska lösa detta och skaffa en klätterkompis åt henne, eller så att hon kan klättra ensam. Man är liksom alltid beroende av en annan människa säger hon. Sedan påstår hon att man även är beroende av bil. Inte så lätt att ta sig kommunalt till ett klätterberg. Och hon har ingen egen bil. (Hennes klättring blir lidande då hon inte kan vara lika spontan som de andra vi pratat med)
Kajsa berättar om att Nya Zeeland var king! ”Du och berget är ett” ”Hela grejen är kul. Man åker ut en heldag, så himla kul, fika etc.” Det tar tid att säkra, som nybörjare. Man klättrar kanske 1h som nybörjare på en hel dag. Att klättra på ett nytt berg tar betydligt längre tid än att klättra där man redan varit förut. Det som tar tid är att veta var man ska säkra. ”Som ett recept att göra mål i varje match i bandy, finns ju inte” Information om var man ska fästa, hur långt rep etc. skulle underlätta, men samtidigt kanske tråkigt. ”Detta är också tjusningen med det hela”.
Något hon påpekar som man kanske bör tänka på när man är ute är lite mer om vett och etikett. Visst finns allemansrätten, men det innebär också att man inte skräpar ner och förstör efter sig. Lämna berget som det var när du kom. Hon tror klättrare är bra på detta ändå, eftersom de är mån om naturen.
Hon berättar om en gång utanför Örebro när det blev problem med parkering. Det var för mycket klättrare på samma ställe så de "spärrade" i princip av vägen så att lokaltrafiken (traktor) inte kunde komma fram.
Hon pratar om klättringsleder och påpekar att det kan vara farligt att klättra uppför ett berg som inte har några sådana (finns det berg utan leder?). Sedan tar hon upp boulding, som är en helt annan teknik. Här är det mindre säkerhetsåtgärder, utan mer korta sessioner och mer sportaktig klättring.
Ett problem för Kajsa är att man aldrig kan klättra ensam. De flesta av hennes klätterkompisar bor inte i Stockholm vilket har medfört att hon inte tar sig iväg särskilt ofta. Det tycker hon är synd. Hon vill att vi ska lösa detta och skaffa en klätterkompis åt henne, eller så att hon kan klättra ensam. Man är liksom alltid beroende av en annan människa säger hon. Sedan påstår hon att man även är beroende av bil. Inte så lätt att ta sig kommunalt till ett klätterberg. Och hon har ingen egen bil. (Hennes klättring blir lidande då hon inte kan vara lika spontan som de andra vi pratat med)
Kajsa berättar om att Nya Zeeland var king! ”Du och berget är ett” ”Hela grejen är kul. Man åker ut en heldag, så himla kul, fika etc.” Det tar tid att säkra, som nybörjare. Man klättrar kanske 1h som nybörjare på en hel dag. Att klättra på ett nytt berg tar betydligt längre tid än att klättra där man redan varit förut. Det som tar tid är att veta var man ska säkra. ”Som ett recept att göra mål i varje match i bandy, finns ju inte” Information om var man ska fästa, hur långt rep etc. skulle underlätta, men samtidigt kanske tråkigt. ”Detta är också tjusningen med det hela”.
Detta var allt jag hade just nu, men kan prata mer med henne framöver!
Vi har iaf identifierat några behov tycker jag det känns som :D
Ses till veckan!
/Björn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar